Med diskriminering menas bland annat både direkt och indirekt diskriminering, trakasserier och diskriminerande uppmaningar.

Ibland talas det om likhetsprincipen i en bostadsrättsförening, vilket innebär att alla boende ska behandlas lika. Men det kan vara motiverat att det sker olika behandling och ett exempel på det är renovering av tvättstugan. Alla medlemmar använder kanske inte tvättstugan men får ändå solidariskt vara med och finansiera renoveringen via sin månadsavgift till föreningen. I sådana fall handlar det alltså inte om diskriminering enligt lagen.

Diskriminering enligt lagen

I diskrimineringslagen tas ett antal grunder upp. Att diskriminera någon på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder är inte tillåtet.

Medlemskap i en bostadsrättsförening

Bostadsrättslagen tar upp en grund på vilken föreningen inte får neka medlemskap, nämligen den om medborgarskap. Även om föreningen skulle ha inskrivet i stadgarna att bara ett visst medborgarskap accepteras för att bli medlem är det ogiltigt enligt bostadsrättslagen.

I svensk lagstiftning finns inget förbud för utländska medborgare eller krav på tillstånd från myndigheter för att köpa bostadsrätt i Sverige.

Styrelseledamöter och suppleanter behöver inte heller vara svenska medborgare.

Det finns bostadsrättsföreningar som anger en lägsta ålder som krav för att kunna bli medlem. Tidigare fanns med möjlighet att även ange en övre åldersgräns men det är inte längre tillåtet att avslå en medlemsansökan med hänvisning till att en förvärvare uppnått en viss ålder.

Diskriminering kan vara ett brott

Om någon diskrimineras, till exempel vid ansökan om medlemskap i en bostadsrättsförening, kan en dom enligt brottsbalken leda till böter eller fängelse i högst ett år samt skadestånd till den drabbade.

Diskrimineringsombudsmannen (DO) kan stämma någon för diskriminering och det är den som stäms som ska bevisa att diskriminering inte har skett.