Matlag två gånger i veckan, pågående pingisturnering och odling på gården. Kombinationen bostadsrättsförening och kollektivhusförening ger en svårslagen samhörighet som gör att de flesta bor kvar – länge.

Vid en första anblick kan Brf Sörbyängens centrum i Örebro se ut som vilken annan bostadsrättsförening som helst. Men redan från start var den också planerad att bli en kollektivhusförening.

– Den största skillnaden är väl att våra vardagsrum är lite mindre eftersom vi också har kollektiva utrymmen: fyra gästrum och en gillestuga med kök och matrum, säger Karin Jönsson som är ordförande för kollektivhusföreningen och som bott här sedan huset stod klart 1984. En annan stor skillnad är gemenskapen.

– När jag flyttade till Örebro bodde jag först i tre andra lägenheter och på åtta år hade jag knappt pratat med en enda granne. Här i huset lär vi känna varandra ganska väl. Låna ägg är inga problem och om något händer mig finns det många här som jag skulle kunna ringa och få hjälp av.

Samhörigheten växer ur de aktiviteter de har tillsammans varje vecka, alla på frivilligbasis. Som exempelvis bordtennisturneringar, boule och vävstuga. På gården finns odlingslotter och så är det de två matlagen förstås. 

– Jag är med i det vegetariska på torsdagar. Vi turas om att laga maten, en person lagar och de andra äter. Den som står för maten bestämmer själv vilken rätt det blir, säger hon.

I Karin Jönssons matlag ingår det tio personer. När det är hennes tur köper hon in råvarorna hon  behöver, sedan skriver hon upp kostnaderna som jämkas av en kassör när alla gått laget runt.

– Disken tar du också själv, men folk stannar gärna kvar och hjälper till. Vi brukar prata ganska länge efter maten, här finns inget av den tomhet jag kände där jag bodde innan. Jag kan inte tala för de andra, men jag tror att de trivs, här flyttar inte många ut, säger Karin Jönsson.