Även om bostadsrättsföreningen inte behöver ansöka om tillstånd för att sätta upp kameror för att bevaka sin fastighet måste styrelsen noga överväga om det är nödvändigt. Annars kan det bli dyrt för föreningen.

Dataskyddsförordningen, GDPR, från maj 2018, och den nya kamerabevakningslagen som började gälla i augusti samma år, kom till för att värna enskilda personers integritet genom att skydda allas våra personuppgifter. Det handlar självklart om uppgifter som namn, adress och personnummer, men också om bilder och filmer som spelas in av bevakningskameror.

Föreningar vill ibland sätta upp kameror på grund av upprepad skadegörelse i fastigheten, men också förebyggande syfte. För en bostadsrättsförening krävs visserligen inget tillstånd för att sätta upp en kamera i fastigheten, men det är långt ifrån fritt fram att bevaka vad som händer i trapphuset och vilka som befinner sig där. För det krävs tungt vägande skäl och det är föreningens ansvar att se till att bevakningen inte strider mot dataskyddsförordningen.

Förra året granskade Datainspektionen, numera Integritetsskyddsmyndigheten, en bostadsrättsförening som hade satt upp inte mindre än fyra kameror. Två av dessa var placerade i trapphuset, en i entrén till fastigheten och en var riktad mot en elcentral i förrådsrummet. Samtliga kameror spelade in både bild och ljud alla dagar i veckan, dygnet runt.

Bostadsrättsföreningen förelades att ta ner tre kameror. Den vid elcentralen fick vara kvar men riktas om och kommer inte längre att spela in ljud. Därtill måste föreningen förbättra informationen om kamerabevakningen och betala en sanktionsavgift om 20 000 kronor.

– Det krävs oerhört starka skäl för att få bevaka trapphus och entréer, eftersom kamerorna registrerar alla som kommer och går och framför allt de boendes vanor och umgänge, säger Eva Blomberg, kommunikatör specialiserad på GDPR hos Bostadsrätterna.

I december förra året fick även ett kommunalt bostadsbolag betala en sanktionsavgift på 300 000 kronor för olaglig kamerabevakning.

– I bägge fallen fanns fog för besluten att bevaka, men de enskildas integritet väger ändå tyngre. Dessutom behöver styrelsen göra en bedömning av omfattningen av bevakningen – är den nödvändig, dag som natt, alla dagar? Och även löpande, om bevakningen ska fortsätta. Det räcker inte att det förekommit skadegörelse under några månader för ett par år sedan, understryker Eva Blomberg.

Läs mer om kamerabevakning i artiklarna Inte fritt fram att kamerabevaka och Nya europeiska riktlinjer om kamerabevakning.