”Föreningar är den första pusselbiten i demokratin”

Vintermörker, köld – och styrelsemöte med bostadsrättsföreningen. Då tvingas även ett föreningsproffs bita ihop och fokusera på värmen som föreningslivet och medlemmarnas förslag ger henne. – Många idéer är tossiga, men jag älskar att de finns, säger Jenny Spets Wojarski.

Jenny Spets Wojarski är ledamot i sin bostadsrättsförening, sitter i styrelsen för Föreningen Skogen, är valberedare för RFSU, revisor i en fiskevårdsförening … 

– Sedan är jag vanlig medlem i ännu fler föreningar.

Hon har föreningslivet i blodet. Mamman var en utpräglad föreningsmänniska. ”Ett powerhouse”, enligt Jenny Spets Wojarski. Hon startade de föreningar som hon tyckte saknades på den lilla orten: idrott, kyrka, Skogsmulle, politik, med mera.

– Som ung vuxen var jag inte särskilt engagerad. Men nu har jag både tid, kunskaper och erfarenheter som kan komma till nytta. Jag vill se det som att man växeldrar ansvaret utifrån livssituation. 

Uppväxten gav mersmak. Hon gillar att bidra med vad hon kan. Att dra sitt strå till stacken. Hon menar att entusiasm smittar av sig och att ett plus ett kan bli tre, eller fem. En entusiastisk styrelse i bostadsrättsföreningen kan göra stordåd. 

– Jag tycker att alla som kan ska engagera sig i föreningar. Det är klart att det inte är styrelsemötena de sena kvällarna i november som lockar. Allt är inte alltid roligt men föreningar är liksom den första och minsta pusselbiten i demokratin. Att vara med i en förening är att vara i civilsamhällets tjänst.

Som ung vuxen var jag inte särskilt engagerad. Men nu har jag både tid, kunskaper och erfarenheter som kan komma till nytta.

Och som egenföretagare inom media och kommunikation kan hon styra sin arbetstid och fylla eventuella luckor med, just det, föreningsuppdrag. Allt är ideellt, men inte utan belöning.  Medlemmarnas väl och ve betyder allt.

– Jag sitter inte i styrelser för min egen skull, utan därför jag har möjlighet och för att mina erfarenheter och kunskaper uppskattas och kan vara till nytta. Det är ingen liten sak att få representera medlemmarna. Och att få ansvarsfrihet och kanske till och med bli omvald är ett kvitto på att man skött sitt uppdrag.

För Jenny Spets Wojarski erbjuder föreningsengagemang ett lågmält långsamt alternativ till hetsen på sociala medier.

– Jag uppskattar den inbyggda trögheten i föreningslivet. Långsiktigheten och förutsägbarheten med samma rutiner oavsett förening. Att vissa beslut som fattas görs för att det ska placera föreningen i en bättre situation om ett eller ett par år. Föreningar och dess stadgar är en garant för att rätt sak ska hända.

Det finns en kraft i att veta att det hon gör kommer att komma flertalet medlemmar till del, menar hon. Vetskapen om att de som är nöjda inte alltid ger uttryck för det på samma sätt som de som är missnöjda. Att ”hälsan tiger still”.

– Ett styrelseuppdrag är inte ett livstidsuppdrag. Jag har lämnat styrelser och föreningar när jag tyckt att de blivit något jag inte längre kan stå för. Det är ganska skönt att ha den möjligheten – allt engagemang i en förening är ju frivilligt. Och demokratiskt.