Föreningarnas styrelser får ibland klagomål som handlar om grannar som röker – på sin balkong, på gården eller i sin egen lägenhet. För många kan det vara störande men grannars rökning är någonting som många gånger måste accepteras.

Det är inte länge sedan som det var tillåtet att röka på restauranger, och backar vi ytterligare 20 år tillbaka i tiden var det tillåtet att röka på flygplan. I dag känns det helt främmande. Antalet personer som röker minskar och acceptansen för rökning likaså. Till bostadsrättsföreningars styrelser kommer klagomål på att grannens inomhusrökning eller balkongrökning stör eftersom tobaksröken sprider sig i huset eller till omgivande balkonger.

Får styrelsen in klagomål på rökning är styrelsen skyldig att reagera på något sätt, till exempel genom att kontrollera att ventilationen fungerar som den ska. Men är det inget fel på ventilationen kan föreningen inte göra så mycket bara för att en granne ogillar cigarettrök, inte ens om den klagande är allergisk.

Flera exempel på beslut i hyresnämnd och hovrätt visar detta. I ett fall för några år sedan, visserligen i en hyresrätt men som går att direkt översätta till bostadsrätt, drev hyresgäster ärendet till Hyresnämnden i Mellansverige. Grannen rökte på balkongen och makarna upplevde det som mycket besvärande med rök från springor och tilluftsventil. Makarna uppgav att båda var allergiska och ville att hyresvärden skulle åtgärda problemet genom att låta montera inglasning av balkongen eller se till att den rökande hyresgästen flyttade. Hyresvärden hade erbjudit att byta fönstren och ansåg att de gjort vad som var möjligt. De kunde tänka sig att montera inglasning av balkongen men i så fall mot ett påslag på hyran.

Hyresnämnden föreslog att hyresvärden skulle genomföra en översyn av ventilationen men det ville inte makarna. I sitt beslut skriver Hyresnämnden att en boende inte får utsätta sina grannar för störningar som är skadliga för hälsan eller försämrar boendemiljön. Här handlar det om ett normalt inslag i flerfamiljshus – skriver Hyresnämnden – som man måste acceptera, även om det har en viss inverkan på hälsan. Grannens rätt att använda sin lägenhet, inklusive balkongen, står över att makarna störs av rökningen. Hyresnämnden skriver också att den inte tar någon hänsyn till att en del personer är känsligare än andra. Makarna överklagade till Svea hovrätt och bifogade ett läkarintyg om överkänsligheten, men hovrätten gick på Hyresnämndens linje.

Vad kan då föreningen egentligen göra? Föreningen kan skriva in i ordningsreglerna att det inte är tillåtet att röka i trappuppgångar, tvättstugor och andra gemensamma utrymmen. När det gäller balkongrökning handlar det om att tala med den som röker, men något förbud är alltså inte möjligt. En del medlemmar trycker på för att rökförbud ska införas i stadgarna, men ett förbud av den arten kräver att samtliga medlemmar är eniga om detta, inklusive rökarna. Det är med andra ord en svår fråga som kan orsaka ordentliga konflikter grannar emellan.

Enda sättet i dag att helt slippa rökande grannar är att bo i en förening som från början är skapad som en rökfri förening och där detta är inskrivet i stadgarna.