Att bygga en stad för kvinnor är att bygga en stad för alla
Otryggheten ökar i samhället och många modeller för att komma till rätta med problemet knakar i fogarna. Men det finns beprövade sätt som fungerar. – I New York löstes det genom att skapa en mix av människor i det offentliga rummet, säger Arber Jasharaj, säkerhetssamordnare på tankesmedjan Stiftelsen Tryggare Sverige.
Även om risken att bli utsatt för ett grovt brott är försvinnande liten har bara insikten om att det faktiskt kan hända skapat en ökad oro. Och oron och otryggheten behöver respekteras och hanteras.
– Det är viktigt att skilja på säkerhet och trygghet. Säkerhet handlar om faktisk risk att bli utsatt medan trygghet är en subjektiv känsla, säger Arber Jasharaj, säkerhetssamordnare på Tryggare Sverige.
Genom att skilja på dem går det att lösa båda, ety – lösningarna skiljer sig åt.
Säkerhet löses till exempel med bevakning och ett bra skalskydd. Trygghet är komplext, men en viktig del är att skapa offentliga rum där kvinnor och barn tar mer plats. Och problemen ska lösas i den ordningen: Först problemen med kriminalitet, sedan otrygghet.
– Byggs staden för kvinnor, byggs en stad för alla, säger han.
Enligt deras studier och forskning upplevs en plats som otrygg om det finns fler män än kvinnor där. Och våra offentliga miljöer är inredda åt män.
– I nästan alla områden finns det platser med multisport, utegym och bollplaner. Det är platser som främst attraherar killar och män. De hänger där i grupper även om de inte tränar och konsekvensen blir att området upplevs som otryggt.
Det här uppmärksammades i Bryant Park i New York. Ett nedgånget och farligt område få med rent mjöl i påsen ville besöka.
När det är fler kvinnor än män upplevs området som tryggt.
– Först skapades det ordning och reda. Sedan satsades det på aktiviteter riktade mot i första hand kvinnor och barn. I dag är parken trygg och en av stadens mest besökta. Vilka aktiviteter som satsas på beror på behoven och förutsättningarna. När det finns något fler kvinnor än män i det offentliga rummet, upplevs det som tryggt, säger han.
Det kan tyckas stereotypt men i Sverige skulle det kunna vara plaskdammar, små scener för musik och teater, platser för yoga eller läsning och små kaféer. Mätningar av fördelningen mellan män och kvinnor måste göras kontinuerligt och åtgärder sättas in om männen åter blir i majoritet.
En annan åtgärd som skapar trygghet är att tända ljuset, både bildligt och fysiskt. Agnostofobi, rädslan för det okända, är inget att leka med. Det vet alla som upplevde covid-19-pandemins första skälvande månader när ingen visste vad det var eller hur det spreds. Vi var många som isolerade oss.
– Gemensamma aktiviteter i bostadsrättsföreningen, så att vi lär känna våra grannar, är viktigt. Att ordna ordentlig belysning och hålla ordning, åtgärda problem snabbt och att informera de som bor i området om vad som är på gång skapar trygghet, säger Martin Grander, urbanforskare och lektor vid Malmö universitet.
Det löser såklart inte problemen med portsprängningar och skjutningar. För det finns inga arkitektoniska modeller. Men de modeller som finns kan motverka en eskalering på sikt.
– Idén med ABC-områden var bra. Arbete, bostad och centrum. Att ge unga som överväger en kriminell väg en alternativ vettig sysselsättning. Och blandade städer och områden med olika boendeformer. Det ger en ökad acceptans.
I mörkret är alla katter grå, även de snälla.
Motsatsen, som kan verka ”åh, så lockande”, så kallade gated comminitys, ger han inte mycket för. Det blir en form av isolering som i stället riskerar att öka otryggheten mot omvärlden, enligt Martin Grander.
Även han blickar mot, och inspireras av, New York.
Människor gick samman i så kallade BID:ar, Business improvement district, eller platssamverkan som vi säger i Sverige. Affärsidkare, fastighetsägare, polis, sociala myndigheter … alla med intresse att förbättra det aktuella området. Och det fungerade. Baksidan var att många inte längre hade råd att bo kvar, men det problemet är betydligt mindre i Sverige med de lagar som råder här kring hyressättning.
Kategoriseringen utanförskapsområden har tappat sin relevans, enligt Martin Grander. Kriminaliteten och otryggheten upplevs överallt i dag och otryggast av alla är äldre kvinnor i villaområden.
– De har minst risk att utsättas för grova brott, men är samtidigt den grupp som har minst kontakt med sina grannar.
I mörkret är alla katter grå, även de snälla.